Humankapitalisten

Lars Bern

Näringspolitiken och storföretagen styrs fortfarande i stor utsträckning av förlegade strategier med sina rötter i efterkrigstidens tunga industrisamhälle, anser Lars Bern. Många företag försöker hänga med genom att beskriva medarbetarna som sitt humankapital. Det är vilseledande eftersom humankapitalet inte ägs av företagen utan av medarbetarna själva.

Dagens ledarutbildning, som bygger på erfarenheterna från strukturrationaliseringen inom basindustrin, fungerar inte för den nya kunskapsindustrin. De stora företagsfusionerna, som ofta är genomförda i samförstånd mellan aktieägare, fack och regering är inte en lösning på dagens problem. ABB är ett exempel, Astra Zeneca ett annat, där skadorna på immaterialkapitalet blivit större än stordriftsfördelarna. Humankapitalismens utbredning kan också innebära slutet för nationalstaten, då markbundet ägande minskar i relativ betydelse. De som i dag protesterar mot globaliseringen och kritiserar storföretagen skjuter på fel mål, det är i stället den nya informationstekniken och dematerialiseringen av ekonomin som påskyndat utvecklingen mot ett globalt samhälle.

Vinnarna i det nya samhället är kunskaps- och upplevelseindustrin, där de viktiga aktörerna inte känner några gränser. Alla kan få makt genom att bli bäst inom sin nisch, menar Lars Bern.

LARS BERN har varit verksam som ledare inom näringslivet i 20 år, bland annat som VD för Ångpanneföreningen och Incentive samt vice VD i Fläkt. Han är numera företagskonsult, flitigt anlitad föredragshållare och innehar ett antal styrelseuppdrag. Han har tidigare publicerat: Uthålligt ledarskap (Ekerlids,1993) och Strategi för naturlig tillväxt (Ekerlids 1996).